Problemen börjar

Så börjar gymnasiet. Minnet är lite luddigt från den tiden, men jag tror det gick hyfsat i början. Jag hade en vän från högstadiet i min klass. Jag var väl lite rebellisk vid det laget, och ganska snabbt lärde jag känna två i min klass från Laholm - Mattias och Johan (inte deras riktiga namn). Vi ställde till med mycket kaos, det var skolk och en hel del festande med min vän från högstadiet. Han hade en egen lägenhet i Halmstad, en skräpig liten enrummare som luktade prutt. Efter ha ha haft tönt-stämpel i högstadiet tuffade jag till mig ganska rejält. En dag struntade vi i skolan och tog tåget till Helsingör och festade till det ordentligt. Jag satt på knutpunkten i Helsingborg och drack med ett gäng punkare, då ett par vakter tog mig och ville att jag skulle ringa mina föräldrar. Sen hamnade jag på någon fest med punkare, jag kände att det kanske var läge att åka hem - och tog tåget till Halmstad där mina föräldrar väntade. Dom var lagom nöjda minst sagt. Dagen efter sa min far att jag skulle åka bort till nåt boende i Kungsbacka, han försökte väl skrämma mig så jag skärpte till mig. Det lyckades inte.

Skolan gick sämre och sämre. Jag hade vid den laget en ny vän - Pierre. Vi gillade båda Guns N Roses och brukade umgås på nätterna. Ofta på morgonen brukade jag gå till ett hus vid järnvägen, röka en cigg och vänta på att min mamma och pappa hade åkt till sina jobb. Sen gick jag hem och la mig och somnade tills min pappa kom hem på förmiddagen. Jag minns att det var ständiga lögner om vart jag varit och ibland kom mina föräldrar på mig. Dom gjorde sitt bästa för att jag skulle gå i skolan men det var förgäves.
Till slut var det ohållbart att gå kvar i skolan och jag hoppade av.

Istället för att gå i skolan fick jag en praktikplats på invandrarverket, jag jobbade med en vaktmästare som hette Kennert. Vid den tiden var det mycket flyktingar i kommunen efter kriget i Bosnien och Hercegovina. Plötsligt var det lilla samhället jag växte upp i fullt med folk och jag minns det som ganska trevligt med lite liv i byn - men det var en del spänningar mellan vissa ungdomar med rasistiska åsikter. Jag och Kennert jobbade som vaktmästare, det blev många fikor hemma hos flyktingar som bjöd på kaffe, kakor och cigg. Jag tror nästan alla män rökte.
Jag skötte mig hyfsat under den tiden, jag var där i ett halvår har jag för mig.

Introduktion till hasch

Jag minns inte exakt tidpunkten, men jag ville prova hasch. Min nyfunna vän Pierre hade en bror som var tungt kriminell och missbrukare, självklart drogs jag till honom som en magnet. Vi satte på en film och han meckade en holk, vi rökte och besvikelsen var total. Jag kände ingenting. Men vid ett senare tillfälle gjorde vi samma sak, och jag minns att jag började känna mig konstig. Jag gick ut för att ta lite frisk luft, men på vägen fick jag någon blackout och hamnade på golvet. Sen satt jag på trappan och insöp natten som i "En vampyrs bekännelse", när han upplever första natten som vampyr. Minns att jag hörde fotsteg från skogen, men jag var inte rädd. Sen gick jag hem och träffade min mamma, hon pratade om nåt mat-recept och jag hade väldigt svårt att hänga med i dialogen. Efter det läste jag i flera timmar, tror det var "Sagan Om Ringen" - och jag har aldrig levt mig in i en bok på det sättet som jag gjorde den natten.
Jag rökte nog inte så mycket först, det var inte riktigt min drog. Det blev lite då och då, inget missbruk direkt. Ofta blev jag bara nojig och fick hjärtklappning.

Börja om gymnasiet

Efter praktiken var det dags att börja om 1:an igen på elprogrammet i Halmstad. Första dagen var det en ny klass, och till min förvåning var det en tjej med. Jag fastnade direkt för henne, vi började prata och blev vänner. Vi kom väldigt bra överens, och jag var nog kär upp över öronen.
Skolan gick till och med bra, jag fick bra betyg i dom ämnena som intresserade mig och var el-relaterade. Det var ett bra år jag hade där med min nyfunna vän. Jag skolkade inte vad jag minns, tror inte jag ställde till med några större problem.

Men det blev inte hon och jag, istället - minns inte hur - så träffade hon min vän Pierre och dom klickade. Dom blev ihop. Hjärtesorg! Efter det blev det inte detsamma varken med henne eller Pierre, dom hade bara tid för varandra efter det. Eller så var jag sotis och ville inte umgås, minns faktist inte. Men det blev slutet på den bra eran - enter darkness!

Flytt till Halmstad - egen lägenhet

När 2:an började så hade jag hittat en liten etta på 20 kvm, belägen en bit ifrån högskolan. Det var min dröm som gick i uppfyllelse, jag hade velat flytta hemifrån ett bra tag! Jag var väl 17 år, och det gick utför efter det.
Mattias, min klasskompis från första året började i samma klass. Det var som upplagt för problem, vi ställde till med kaos så fort vi kunde. Det var en del papperskorgar som började brinna, videoapparater som stals och vi sket fullständigt i skolan. Jag tror jag gick upp tidigt en morgon, efter det sov jag till 12 varje dag och var sällan i skolan. Var jag i skolan så gjorde vi allt annat än studerade.

Fester var det gott om, jag drack ofta hembränt med en ny bekantskap som vi kan kalla "Marko". Jag umgicks mer och mer med folk från Laholm, Mattias och Johan brukade hälsa på mig. Stackars mina grannar, jag hade en bra stereo och spelade "Prodigy - Fat Of The Land" och "Rage Against The Machine" på högsta. Det var klagomål, efter 3 st blev jag vräkt. Jag tror spiken i kistan var när Marko klättrade in genom mitt fönster en blöt kväll och jag var någon annanstans. Ett halvår blev det iallafall.

Min barndomsvän som alltid ställde upp hjälpte mig flytta hem och det var slutet på det kapitlet.
Har svårt att minnas tiden efter det men jag bodde hemma hos föräldrarna, tror jag festade en hel del. Hade gott om vänner vid det laget och det var alltid fest någonstans. Jag umgicks bland annat med punkare och anammade stilen med tuppkam, jag hade tidigare haft långt hår. jag spelade bas i ett Punk-band, eller jag försökte spela - det lät nog inget vidare. Jag snabbspolar fram till 3:an i gymnasiet (ja, jag var kvar - sällan där).